Stress

Fy faaan (rent ut sagt) vilket mörker det är att en gång ha blivit "utbränd". Eller utmattad med följande depression och kollaps, som man också kan säga. För när man en gång har suttit fast i det där nätet av utmattning, och både kropp och skalle låser sig i baklås -då har man oftast en sämre tolerans för stress. Antingen lär man sig att leva på ett sånt vis att stressen minimeras. Eller så gör man som jag; Stångar skallen mot den där jäkla väggen gång på gång.

Blir man "sjuk" av stress, så har det gått för långt. Då har man inte haft nog med återhämtning. Man måste tillåta sig själv att vila, minimera kraven och vara snäll mot sig själv. Det som många kanske inte vet, är att man får en "lägre" tröskel mot stress om man en gång varit vid "väggen". Kroppen vet vad det är frågan om och signalerar lättare, starkare och det kan bli allvarligare. Det är därför det är så otroligt viktigt att lyssna när man har återkommande huvudvärk, trötthet eller liknande. Att man redan i början (första symtom) nästlar ut de eventuella knutar som blivit i livet. Så att det inte blir fler och fler, så läkarna till slut suckar och säger att det är "psykiskt" och skriver ut antidepressiva. Locket på. Ond cirkel...

Många skulle skratta åt mig när de fick se hur en typisk vardag för mig ser ut. Tycka att jag är lat och inbillningssjuk. Men jag vet att det inte är så. Det är mitt sätt för min kropp att dra knacka mig på axeln och säga "Ta det lugnt nu. Vila en stund...". Om jag inte lyssnar så drar kroppen i handbromsen.

Det är då jag får migrän som kan hålla i upp till 17 dygn. Eller magkatarr from hell (bajsar blod ärligt talat. Inget "kurr" i magmunnen här inte...). Har jag än mer otur så åker jag på en njurbäckeninflammation. Eller så fångar kroppen in någon bacill och ger mig flunsan.

Magkatarr har jag nu. Och migrän. Men migränen är jag "så van". Kan inte medicinera just nu heller, eftersom jag satt på toaletten hela natten och magen svider av blåbärsoppa. Har fortfarande pyjamasen på mig och kom aldrig iväg till skolan i dag. Har fått klartecken från läraren att jag kan dyka upp i morgon i stället -om jag är piggare.

Återstår att se.

Som tur är så är Wilda hos mormor och "Oppar" (morfar) och äter och grejar. Så jag kan tänka på mig själv och ligga i soffan och bläddra på fjärrkontrollen.

Vad jag har legat och tänkt på idag, är hur jag ska kunna "vaccinera" mig mot såna här stresskollapser? Eller en hel del vet jag ju... Att flytta till en gård (alternativt renovera Torpet), ha djuren samlade, naturen utanför dörren, komma ut i skogen på hästryggen, påta på, tillsammans med sambon och dottern kunna ägna oss åt det vi vill på fritiden och ha en stabil ekonomi.

Minimera stressen.

Drömma bör man. Och det gör jag. Mellan stressen.

                                                                          Kramisar!