Kaptensroll

Jag är en sån där om tittar på "Farmen" varje säsong och tänker; "Det där skulle jag faktiskt kunna klara av..." Så har jag tänkt sedan första säsongen. För utedass, fysiska jobbet och så är jag redan van. Jag har ju för fasen bott 3 år på gården vid Torpet, där jag fick hinka vatten från brunnen, gå på dasset året runt osv. Men det sociala spelet är ju lite knepigt i programmet. De verkar ta in lite av varje, bara för att få en spännande samling folk. Inte bara de som är lämpade... Äh. Jag får söka dit när Wilda är stor...

Den här helgen blir lugn, verkar det som. Inga planer. Tänkte ett tag på att sova uppe i Torpet, men det ska bli kallt. Så pass att man får griselda hela tiden, och stugan är inte uppvärmd. Näe. Så det får nog bli en annan gång.

Frågade dottern vad hon vill göra; "Hästarna. Rida. Pyssla. Fixa hovar." DET är min dotter, det!
Frågade sambon samma sak; "Vet inte." Som vanligt då.

Kom då att tänka på hur det är i förhållanden. Att oftast är det en som är dominant och den andra "följer" och stöttar den dominante. En brukar vara drivande i frågor som; när man ska gifta sig, HUR man ska gifta sig, vilken semester familjen ska åka på, hur man ska bo, vad man ska äta osv.

I det där har jag totalt misslyckats i mina förhållanden. Om jag träffat någon som låter mig sköta alla beslut, så tröttnar jag. Tycker att han är ett "mähä" och tappar allt intresse. Vet inte om jag varit tillsammans med någon "dominant"...Men dejtat har jag gjort. Då känner jag mig...kränkt och dumförklarad. Sparkar bakut som en åsna och sedan är det slut med den dejten.

Nä, jag är en "fridansare" i förhållanden. Tycker inte att någon ska styra mer än den andra, utan att man turas om och styr TILLSAMMANS. Visst låter det fint? Mm. Men det är ganska...jobbigt. Det blir liksom inget gjort. Se på oss. Efter 5 år tillsammans, så har vi inte flyttat, inte skaffat barn, inte förlovat oss, inte varit utomlands... Vi velar. Tvekar, Känner efter så till den minsta molekyl, så det blir inget gjort.

Vi kan ta det här med barn. Visst, vi vill väl båda ha en liten mysig bebis så här vid första tanken. Men börjar an tänka mer... Jag har ju mina krämpor, äter mina mediciner och vill bli "lättare" först. Men klockan tickar! Sambon är å slut efter sitt jobb att han tvivlar på att han skulle orka med en bebis.

Eller det här med flytt. Jag vill flytta till en gård där man kan samla djuren. Men gäststuga och utrymme för familj och vänner att sova över i. Helst ett gammalt hus, med mycket krusiduller, kakelugnar och högt i tak. I skogen för sig självt. Att renovera Torpet är för mig ett alternativ. Sambon vill flytta närmare jobbet -Sundsvall. Grejen är ju att priserna stiger till miljonen då. Han vill ha fräscht och inte behöva göra så mycket med huset. Han kan tänka sig ett 80-tals hus med garage. That´s it.

Och ingen av oss har "kaptensrollen", så därför driver vår skuta omkring och tar våg efter våg som de kommer.

Nu tappade jag tråden. Pratade i telefon med en som ringde angående ett extrajobb som jag sökt. Telefonintervju. Men jag tror att det gick bra. Jag lät så där äckligt självsäker som jag inte brukar annars, men man ska göra. Hoppas det gick bra!

Extrajobb i Sundsvall. Jag pluggar i Sundsvall. Sambon jobbar i Sundsvall. Dottern har sin pappa på andra sidan Sundsvall... Jag tror att det är dags för "någon" att ta på sig kaptensmössan och styra lite...

                                                                         Kramisar!