Blir så jäkla trött...

Hemkommen från grupparbetets sista touch innan redovisningen på Måndag. Trött som en höstbjörn. Satt mig ner för att dricka ramlösa, äta naturgodis och titta på webbens nyheter. Skulle gärna vilja att det var tråkiga nyheter, på så sätt att man ögnar igenom rubrikerna och startar ett spel i stället. I stället så blir jag så arg, trött, förbannad och ledsen.

För vad är det som händer i vårt land, egentligen? Om man värnar om sig själv, sin familj och att man ska kunna leva ett drägligt liv -ja, då blir man påhoppad som rasist och Hitlerälskanre. För vad jag menar är att med de besparingar, indragningar, brister och bedrövelse som finns i vårat land; Hur kan det då finnas så mycket resurser så att vi ska kunna nära och försörja 2000 nya invånare -per dag!?

Fattigdomen (Sveriges norm för det) ökar stadigt, för både ensamstående föräldrar, unga vuxna och arbetslösa. Vi har en av de högsta siffrorna på arbetslöshet i vårt land, någonsin. På sjukhusen får patienter ligga i korridorer, för det finns inte platser på salarna. Människor med psykisk ohälsa kan gå obehandlade under lång tid, för det finns inte resurser och köerna till psykolog/psykiatriker är för långa.

A-kassan ligger på en intill oacceptabelt låg nivå. Innan jag började plugga, så hade jag ca 7.000:-/månaden. Från A-kassan. Sedan barnbidrag och underhållsbidrag på det (ca 2.300:-). Så innan jag träffade min nuvarande sambo och bodde själv med dottern så var vi fattiga.

”Låg inkomststandard” är ett mått som statistiska centralbyrån använder sig av, som förändras år från år utefter de generella levnadsomkostnaderna. För 2010 var gränsvärdet 11.453 SEK/månad för ett hushåll med en vuxen och ett barn och 17.457 SEK/månad för en familj med två vuxna och två barn. (SVT-nyheter. Summan för fattigdom är nästan oförändrad till idag).

Sjukersättning kan ju också ifrågasättas. När jag "sprang in i väggen" för några år sedan och mådde så dåligt att jag sket blod, spydde allt jag fick i mig, hade dygnet runt migrän, hjärtrusningar, depression och utmattningsdiagnos -ja då väljer Försäkringskassan att neka mig ersättning för de 3 månader jag var hemma och låg i sängen. De tyckte att jag kunde anpassa ett arbete efter mitt mående...

När jag ändå var inne och nosade på A-kassan, så kan jag ju tillägga att det är näst intill ett heltidsjobb att vara arbetslös idag. Det ska fyllas i rapporter, papper, kort. Det ska också sökas ett gäng arbeten i veckan och man får inte neka att söka ett jobb 50 mil bort. Jag fick många gånger uppmaningen att söka jobb som jag absolut inte hade någon behörighet till. Till exempel så har jag haft praktik/vikariat på ett skolkök i nästan ett år. Det var länge sedan. Jag fick diska, skära sallad, torka bord, servera barnen och skrubba ugnar. Alltså ett "köksbiträde". Men arbetsförmedlingen "tvingade" mig att söka en tjänst som Kock i ett storkök! Jag ville inte och sa det, att jag känner mig "knäpp" som skulle skicka in ett personligt brev och "ljuga" att jag skulle passa som Kock i deras kök. Men nekar man att söka anvisade arbeten, så stängs man av från ersättningen från A-kassan. Gissa om jag skämdes när jag lade den ansökan på postlådan...

Så fastän man vill jobba, så är det oerhört svårt idag att få ett "fast" jobb. Man ska antingen vara fil.kand i genikunskap eller "känna någon som känner någon som känner en chef". Eller vara den lyckligt utvalda av de 250 st som söker ett jobb som lokalvårdare.

Kontentan av detta är att det är inte lätt att vara svensk idag. Ännu svårare att vara ung svensk eller medelålders. Man ratas bort från de få jobb som finns och sedan tvingas man leva på fattigdomsgränsen.

Så...Är vi rätt land att öppna famnen för alla dessa människor om flyr från krig och behöver trygghet, vård, arbeten, bostäder och rätten till att leva och tro på sitt sätt? Det ska inte stickas under stolen med att en del av dessa människor (märk väl att jag säger "en del" och drar inte alla över samma kam) är lycksökare som har hört att Sverige ger boende, kläder, pengar till nykomlingar. Det finns de som "flyr" hit fastän de inte kommer från krig, hot och tortyr. De vill bara uppleva det land som de hört talas om det förlovade landet "Sverige".

Vem som helst skulle väl reagera om en familj (2 vuxna och 2 barn) skulle skaffa fler barn än vad deras ekonomi över huvud taget klarar av. Parasiter, säger vissa. Skulle kastreras, säger andra. Men tänk då att dessa två föräldrar har skaffat 3 barn, pengarna räcker knappt till mat, barnen får ärva kläder och leksaker av varandra och det finns inte pengar till tandläkare. Och helt plötsligt så tar familjen emot ett adoptivbarn! Och när maten har begränsats till en måltid om dagen, så öppnar föräldrarna famnen till ännu ett adoptivbarn. Situationen blir inte bra för någon av dem. De blir bankrutta, desperata och det går åt helvete.

Vad tänker vi om det?

Är det inte PRECIS så vi i Sverige gör? Eller "vi" och "vi". Jag är fasiken inte med på de tankarna. Jag kan ärligt idag säga att jag faktiskt röstade på ett parti, som många skämdes för att berätta om. Jag röstade på dem utan att jag har bomberjacka, rakat huvud, Hitler som idol och önskar död åt alla med utländsk härkomst. NEJ! Men jag stödjer att vårt land måste ta hand om sina egna invånare först och främst. Få samhället och landet på fötter igen. Göra det tryggt med resurser inom sjukvård, polis, arbete och på alla plan. Göra de svenska medborgare till starka, friska, trygga invånare. Och när man har fått landet på fötter och börjat få överskott i stadskassan; DÅ kan man börja att hjälpa andra människor i andra delar av världen. Då.

Vad Sveriges stadsskuld ligger på just denna minut, kan man hitta här: http://www.statsskuld.com/

1 385 612 990 584 sek i skrivandets stund.

Skuld. Hallå?! Vilka kommer att betala denna skuld?

Jag tänkte skriva ett inlägg om hemskheterna som händer runtomkring i samhället. Mycket knivar har det varit nu under några månader. Mord och hemskheter. Svenskar, invandrare, kineser, östeuropeér som drabbas och är ansvariga. Det finns fula fiskar i alla vatten och den slugaste gäddan blir alltid äldst. Det är hemskt vilket som, alltså om svensk eller utländsk blir mördad. Men att media idag vrider till motiv, gärningsmän, offer som de gör -det är skrämmande.

Men det tar jag i morgon.

Kramisar!