En liten solskenshistoria

I dag ska jag hålla mig "på mattan". Inte flyga ut i hur arg och förbannad jag är. Hade en riktig urladdning igår kväll, när jag hade besök av min kusin/vän och vi satt och vände och vred på politik och hur olika människor tycker och tänker.

Tänker nu skriva om en "Solskenshistoria" som jag var med om i fredags. En lite...annorlunda sådan.

Fredag morgon, 08.17:
Hoppar på bussen mot Torpshammar. Åker buss dit och samåker sedan med en klasskompis, till Sundsvall för att plugga.
Som vanligt så sitter jag med musik i hörlurarna och tittar ut genom fönstret. På allt. Löven, himlen, dimman, Ljungan... Innan jag ska hoppa av, I Torpshammar, så åker man över Ljungan och på ett ställe är vattnet väldigt strömt. Det kommer ut vattenmassor ur någon tub under jorden. Det finns som en liten avsats nära detta strömma vatten. Eftersom det är så strömt, så finns både högt staket och en varningsskylt.
Så här kommer jag i bussen och ska ju trycka på "STANNA"-knappen. Då får jag se en kvinna som står UTANFÖR staketet och tittar ner i vattnet. Hon hänger liksom med kroppshållningen och ser risig ut i håret och har gammal sig. Jag får genast känslan;
 "Näe, det är inte rätt att stå där ute om man inte ska...hoppa".
Jag kliver av bussen och hoppar in i klasskamratens bil och säger;
"Vi måste kolla upp en grej nere vid vattnet" och så berättar jag. Eftersom vi nu har läst om "suicidprevention" på skolan, så kanske man reagerar extra väl på såna beteenden. Så vi åker sakta med bilen och ser att hon står kvar.
 "Men gud, vad ska vi göra?!" utbrister klasskamraten. Och jag undrar detsamma. Vi beslutar att parkera bilen, gå längs vägen som om vi är på "promenad" och se om hon tittar på oss. Så att vi inte går direkt på och skrämmer henne att hoppa. När vi gått efter vägen och kommit till den punkt där man går ner mot vattnet, så vänder hon på huvudet.
Nu har hon sett oss, vad gör vi?" frågar vi varandra.
Då vänder sig denna kvinna om, håller i ett fiskespö och ler med hela ansiktet. Hon vinkar glatt och sekunden efter syns det att hon måste ha förstått vad vi trodde...
Så vi hoppar in i bilen kallsvettiga men lättade. Känner oss något dumma och fnittriga.
Hoppas att kvinnan fick fisk...

Kramisar!