Ni vet de där dokumentärerna där de testar att äta BARA MacDonalds mat i en månad och sånt? Jag tror att jag ska anta en egen utmaning och testa en sak, under en vecka;
TÄNKA NEGATIVT I EN VECKA
Vara pessimist. Surtant. Säga "Nej". Vara snål. Bitchig. Tänka att allt går åt helvete. Säga negativa affirmationer till mig själv i spegeln som; " Hej fulskalle, ha en helt supervidrig dag".
Bara som ett test. Blir det verkligen sämre av en sån vecka? Blir det mer negativt om man är negativ? Bara för att dessa "positivt tänkande" böcker, gurus och ideér har haft så stor slagkraft de senaste 20 åren. Funkar de?
Det har de inte gjort för mig.
Jag minns när jag redan i småskolan var mobbad och ändå gick en gång på disco superstylad av min moster. Med huvudet högt tågade jag in på discot. Kände mig jättefin. Och blev utskrattad, redan innan jag nådde dansgolvet.
Å så där tycker jag att det har fortsatt. När jag tänkt "Åh, nu ska jag njuta av min graviditet" -ja, då fick jag åka in akut dagen efter, för havandeskapsförgiftning. Sängliggande i 3 veckor. Eller alla de otal gånger som jag i ren positiv kärlek, har stått vid spisen och dukat fram till romantiska middagar (åt karlar). Då har det nästan alltid gått åt helvete samma kväll. De har gjort slut, varit mätt, bakfull eller "inte vilja satsa seriöst". Därför får min nuvarande sambo inga romantiska middagar längre.
Ända sedan den dagen då jag fick en vision (på en kurs i personlig utveckling -98) så har jag dagligen längtat, drömt, sett och strävat mot målet att få bo på gård med djur och familj. Att hitta ett sätt på gården som gör att människor och djur-tillsammans- kan finna harmoni i sina liv.
Å jag är så sketet less på att denna dröm krasas om och om igen. Jag blir liksom helt tömd på energi och sedan fylld av leda, ilska och en massa negativa känslor. Tänk...nästan i 20 (ja, 17 år då) har jag varje morgon klivit upp mot drömmen/visionen. Och i 17 år har jag somnat på kvällarna med visionen av mig själv ridande barbacka på en häst mot gården.
Nu är jag less. Skitless. Arg.
På den där kursen jag gick, så skulle man knåpa ihop en visionstavla. Klippa ur bilder på saker man vill ha i sitt liv och sätta ihop dem som en tavla. Jag gjorde en bild då, en för 10 år sedan och en för ett år sedan. De var nästintill identiska. Sedan ska denna visionstavla sitta, så att man ser den varje dag och påminnas om att göra det verkligt. Pyttsan. Min(a) tavlor har jag sett flera gånger/dag. Och hur går det?
Så nu ska jag sätta fram en tavla med en betongplatta på, vara en Grinch och testa detta experiment i en vecka. OM jag inte dyker upp här på bloggen eller Facebook under veckan så kan det vara av två orsaker; 1. Elektroniken har pajat 2. Jag ramlar och bryter båda benen.
I vilket av fallen, så har "negativ-metoden" fungerat med universums lagar. Prova då den andra varianten. Den positiva.
Kramis
Ha ha ja det skulle vara intressant att se. Men jag tror att du har svaren och du vet hur du vill ha det men inte medlen. Men en sak som är svår att tro på fast den stämmer är; "Man tror att det är omöjligt tills det är gjort". Det är någon eller några i din livsplan som bromsar det du vill. Och då är frågan - är de personer att ha kvar eller att följa? Om du går själv - se vilka som följer DIG. Och om du pluggar, söker jobb och kanske får fast jobb? Vad kan hända då? På egen hand? =)Kanske är det DET som ska hända och det tar bara lite tid. Kom ihåg när du fick sluta på jobbet och vi pratade om att det kanske var meningen för att ge plats åt nå't annat? Ja, kanske är det här nå't annat och när duär färdig så kan du få fast jobb och lån = hus. Eller så kan du få det tidigare för dina livserfarenheter är ett CV som få kan mäta sig med.
SvaraRaderaTack gulle du... DU om någon skulle kunna skriva en bok i att vara insiktsfull <3 Ja, energitjuvar och vägbulor finns det gott om. Både såna man vet om och såna som dyker upp hastigt. Ja, det är nog dags att välja min egen väg. Vara egoistisk, tänka långsiktigt och lyssna inåt...
Radera