Det går väl lite si och så med att vara superpessimist. Jag har redan hunnit vara tacksam för att jag är migränfri, kärleken från djuren, att vatten smakar så gott och så håller jag på att förstå mig på min "datorjävel" lite bättre. Den vill inte öppna PDF-filer med skolarbete och så. Därför ska jag försöka installera om nåt program. Man får vara sin egen lyckas smed, eller nåt sånt.
Blir så varm i hjärtat av mina "studie-supporters" ; djuren! När jag sitter och kämpar med psykiatri rapporter eller vad det än kan vara, så ligger det två lurviga doggar vid mina fötter och en puffkatt i närheten. Den andra katten kommer och går. Men jag känner mig aldrig ensam i min plugghörna. Mysigt.
Nu ska jag starta om datorn för att se om installationen fungerade. Annars åker väl datorn ut genom fönstret... Eller en rad svordomar i alla fall.
Kramis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar