Med risk för att stämplas som rasist...

Jaaa... Trött i huvudet, tom i bollen och samtidigt arg som ett bi. Ingen bra kombination för en som har utmattningssyndrom i nacken. Jag känner den flåsa mig där så att nackhåren reser sig.

Skolan har kommit igång och det känns bra. Kul att använda hjärnan igen och med en ny grupp (grupparbete) som är flitiga som speedade myror. Har ett arbete om Suicid (självmord) nu och det ska vara klart i morgon. Redovisning inför halva klassen på Torsdag.

Detta borde vara nog för mig att tänka på, tillsammans med att få ihop vardag, familjeliv och allt med det. Men nej då. Nu ska jag skriva av mig något som säkert ger mig ovänner och färre vänner på Facebook. Ok. Må så vara.

Men vart börjar man? Eller "jag"? Tja, jag kan börja så här:

Sverige har problem. Världen har problem. Det krigas, torteras och händer en massa fruktansvärda saker som vi här i lilla sverige inte ens kan föreställa oss. Människor flyr, små barn flyr. Kvinnor, män och gamla flyr. Och flykt är ju ett ursprungs-beteende för oss människor, så det är inget fel att människor flyr från hemskheter!
Men...
Jag anser: Sverige är ett litet land. Ett land som i århundrande har hållit fred. Ett land som har kunnat tagit hand om sina sjuka, svaga, arbetslösa invånare. Vi har varit ett bra land. Men någonstanns gick det fel. Det går knappt att vara arbetslös i Sverige idag. Än mindre sjukskriven. För att inte tala om att vara missbrukare och sjuk och arbetslös.
Mäh!? Är du dum i huvet? Sverige är ju ett bra land, kanske du tänker. Hm. Får jag berätta vad som hände mig när jag sökte läkarhjälp för panikångest och depression för snart 20 år sedan. Läkaren skrev ut antieppressiva tabletter och sa; "Det är inget mening att du förväntar dig psykologsamtal. Det är för lång väntelista på sånt...". Jag åt mina tabletter och måendet gick upp och ner. Efter fem år så genomgick jag en mer eller mindre, ofrivillig abort. Killen gjorde slut. Jag kraschade psykiskt. Sökte läkarhjälp och läkaren frågade; "Har du försökt att ta livet av dig? Nähä, då så. Då prioriteras du inte och får ingen psykologhjälp...".

Jag har brottats med Arbetsförmedlingen i många år. Gick först medieprogrammet på gymnasiet "framtidens utbildning". Men när jag tagit studenten och gått ett påbyggnads år, så fick man höra att jobbet fanns i Stockholm. Så jag provade min lycka där. Men fick höra att jag var för ung, för oerfaren och hade för lite skinn på näsan. Det fanns inga jobb!
Varje gång jag skrivit in mig på AF så har det funnits ett fåtal arbeten att söka. Varje arbete får hur många sökanden som helst och därför är chansen till anställning minimal Man får nästan slåss för ett vikariat som lokalvårdare!

Alla som känner mig vet att jag drömmer om en liten gård. Där jag kan bo med familjen och mina djur. Påta på och bara vara. Men låna pengar till att köpa en liten gård? Näe. Jag är ju inget att satsa på för samhället, så jag får inga lån.
Därför bor vi i lägenhet, som vi hyr. Tyvärr bott här alldeles för länge. Vi flyttade hit för snart 9 år sedan. Då var det lugnt och man kunde gå ut med hundarna och barnvagn och strosa på. Parkerade cykeln och sparken utanför. Barnvagnen kunde stå i trapphuset. Ok, kommer igång en incident när polisen och ambulansen hämtade en knivhuggen man i grannlägenheten, men det var aldrig nåt man blev rädd för. Det var svartsjuka inblandat.
Efter nåt år beslöts att flyktingar skulle få flytta in i de tomma lägenheterna som fanns här. Första incidenten kom efter någon vecka, då en utländsk kvinna drog ut mina tvättkläder ur maskinerna och lade dem på golvet. Jag försökte förklara att det var min tvättid och visade på almanackan. Men det upprepades och vi fick ha skitiga underkläder den julen.
Under det följande året så blev vårt förråd som en schweizerost av uppklippta hål. Barnkläder som dottern vuxit ur, slets ut ur förrådet och varje gång jag gick ner i källaren så fanns ett nytt hål och mer saker var borta. En granne såg flera av de utländska kvinnorna med barn, stå och dra ut saker från mitt förråd.

Att gå ut med hundarna var en pina. Antingen så kom flera av de utländska barnen och spottade på hundarna. Eller petade på dem med pinnar. Eller cyklade så nära att hundarna fick en smäll och blev skeptisk till cyklar efteråt.

En vägg-i-vägg-granne var en familj med pappa och två tonårsdöttrar. Han läste ur sin heliga skrift och mässade högt i trapphuset. Upp och ner. Skrek åt döttrarna och efter en "smäll" gick döttrarna ut och grät i trapphuset (det är lyhört). Min egen dotter vågade inte sova i sitt rum för det lät så mycket från grannlägenheten. De flydde en natt och polisen var här och letade dagen efter.
Strax efter kom en ny familj. Denna lugnare, trodde jag. Ja, utan mässande. Men det var omöjligt att sova efter ett nattarbetspass, jag kunde inte vara ute på balkongen för jag hörde inte ens vad jag själv tänkte. Även de flydde mitt i natten. Polisen kom och frågade när jag senaste sett dem.
Det var inte kul att gå ut alls. Hade man hundarna med, så blev det kaos. Hade jag dottern med, så var hon livrädd för att det var högljudda personer som hon inte förstod.
Detta pågick i nåt år.

Fick veta i våras att det var dags igen.
Så i sommar har det flyttat hit, kanske 10 familjer. Alla åldrar. Många barn och tonåringar. I börjar 2 familjer och nu har de övriga familjerna kommit de senaste veckorna. Ok. Det är människor som flyr från hemskheter. Jag vet! Jag försöker verkligen att vara medmänniska och tålmodig. Men det finns faan gränser!

På den senaste veckan har det hänt följande:
*Dottern blev påsprungen på väg hem från skolan. Blev slagen med en trädgren i ryggen så att det gjorde ont. En vuxen såg det och sa till det andra barnet så att det slutade. Det var en invandrarpojke. Ok. Alla barn kan vara grymma och bla bla bla. Men ALDRIG tidigare har min dotter blivit slagen på väg hem från skolan. Aldrig.
*Att gå ut med hundarna är än en gång en pina. Det skriks på dom, svärs och dottern vill inte längre gå ut med dem. Invandrarbarnen samlas som hökar kring hundarna så fort man kommer ut. Men inte för att klappa och vara snäll...
*Dottern kommer inspringandes och undrar vad "bitch" och "fuck you" betyder. En av invandrarpojkarna har skrikit det åt henne.
*Jag var ute med hundarna när det var halvmörkt. Kvällskiss. Två män följde efter mig, fastän jag gick på "omöjliga vägar" där de absolut inte hade nåt att göra på. Invandrarmän.
*Dottern berättar att samma invandrarpojke som tidigare, tittar på henne och gör "dödstecken" på skolan (visar skär av halsen, nickar mot henne och hugger med en matkniv osv).
*Min cykel blev stulen igår. Den var fastlåst och fullt synlig. Ett vittne såg två tonårspojkar som stod och bände upp låset. Invandrare.

Kalla mig "födomsfull", gör det! Men slå då upp ordet i ordboken först. Jag pratar och skriver om egna erfarenheter. Inget jag läst om eller hört om. Utan som MIN familj själv varit med om. På EN vecka!!!   

Jag håller på att explodera. Är så arg, frustrerad och förbannad på en och samma gång. Ska man behöva leva så här?! Vara rädd för sin egen skull, för hundarna och sina egendomar?

Det jag inledde inlägget med, var alltså att Sverige kan ju inte ens ta hand om sin egen befolkning! Hur ska vi kunna rädda andra, utifrån? Det kan aldrig komma att gå bra. Det kommer att bli som om vi symboliskt tänker oss en flotte. En flotte som är Sverige. Det finns plats för 20 personer på denna flotte. I början var vi 10 st. Vi ser andra flottar som flyter omkring, men våran flotte är finare och vi har mat och parasoll på vår. Plötsligt kommer en flotte som håller på att sjunka. Vi tar emot de 3 personerna som sitter på den. Då är vi 13 personer på vår flotte. Maten blir lite mindre till var och en och alla får sitta med fötterna utanför parasollet, för platsen finns inte för alla under. Då kommer det en trasig flotte till. Vi tar ombord de 4 st som sitter i den också. Då är vi 17 st i flotten. Nu får vi turas om att få skugga av parasollet, för platsen finns inte. Vi får äta en potatis/person i stället för 2. Snart ser vi en trasig flotte till komma emot oss. 4 personer vill ombord. De valde vår flotte, eftersom vi hade godare mat och ett parasoll med fina ränder på. Det hade inte de andra flottarna som flöt runt oss. Nu blev det trångt. Någon får sitta med fötterna i vattnet. En haj cirkulerar under. Det blåser upp till storm. Parasollet kan inte skydda alla, utan hälften blir blöta. Det finns inte plats att hålla i sig. Någon ramlar överbord. Till hajarna.  Det blir bråk och slagsmål om vem som ska få sitta närmast parasollpinnen och hålla i sig. En får en snyting så den åker i vattnet. Ingen hjälper denne upp, för han är ju redan förlorad.
Stormen avtar. På flotten finns nu 9 personer, utan mat, alla är förbannade på varandra, ingen får längre skugga eller skydd av parasollet för det blåste sönder. Och en person tog löst parasollpinnen och slogs med den.
Så de som ville hjälpa gjorde sig själv en björntjänst. Det är precis detta jag tror att Sverige gör mot sig själv just nu.

När inte Sverige kan ta hand om sina egna arbetslösa, bostadslösa, sjuka och svaga -HUR ska vi kunna ta hand om andra länders likar? Och inte bara det att resurserna saknas, tänk vilka trauman många av dessa flyktingar och invandrare har varit med om! Vilka psykiska och fysiska men som de har med sig hit. Som vår sjukvård inte kan ta hand om.
Tänk alla de händelser som de varit med om, död, blod och hemskheter de har fått se. Psykiska trauman som är obearbetade och obehandlade. De har sett sina barn, föräldrar, vänner bli halshuggna, våldtagna och torterade. Posttraumatisk stressyndrom "de luxe".
Till det då tänka på att de flesta av dessa människor har ett annat sätt att leva, religion, livsfilosofi och tankesätt. De tänker inte på en hund som en "familjemedlem", utan en ohyra som stjäl mat och sprider sjukdomar. De kan se en svensk tjej som är snyggt klädd, men i deras ögon är hon en "hora" och helt laglig att våldta. I deras land.
Kan rabbla hur mycket som helst, ,som INTE handlar om fördomar. Lyssna själv på en invandrare/flykting som berättar. Det har jag gjort.

Hur mycket vi än VILL hjälpa till, öppna famnarna, sträcka ut händerna och rädda världen så måste vi också komma ihåg att vi alla är människor, MEN är olika. Religionen, till exempel. Vilken är det största orsaken till krig idag? Religion. Man kan inte bara tro att så fort någon kommit över gränsen till Sverige, så är de svensk. Men det verkar nästan så idag.
En stor brist hos det svenska styret är (enligt mig) att invandrare/flyktingar inte får den grundläggande guidning i Sverige. De borde få lära sig mer om våra seder, regler, lagar osv. Vad som gäller här. Ta seden dit man kommer. Vara tacksamma för boende, fred, mat osv.

Med dessa rader kryper jag till kojs. Byter kanal när jag ser reklam om "Flyktinghjälp" på Tv:n. Tycker så klart att bilderna är hemska och att hela världen borde få leva i fred och harmoni. Men alla kan inte leva i Sverige. Gör som DU vill, sätt in 100, 200 eller 500:- till Flyktinghjälpen. Jag har nyss bidragit med 2500:- i form av min cykel...

Nattinatt o Kramis