Funderar på att bjuda in till pyjamasparty. I tält här utanför Stiftelsen, på baksidan Då kan ALLA som vill öppna sin famn komma hit och träffa mina nya grannar och se vad de vill öppna famnen till. Jag har en känsla av att några armar kommer att hänga rakt ner efter sidorna, dagen efter. Färre famnar hållas öppna.
För flera gånger så har jag sagt rakt upp och ner hur och vad jag tycker om att ta emot så mycket flyktingar/invandrare som Sverige har gjort under de senaste 25 åren. Om man då pratar md någon som "öppnar famnen", så knorras det lite i början. Men efter att jag berättat om mina egna erfarenheter (inga fördomar. Egna upplevda erfarenheter), så har de inte trott sina öron. Antingen ser man ett ljus tändas (eller släckas) i deras blick, eller så kommer en avbrytande kommentar; "Men du måste ju ha haft en enorm otur!".
Tja. Oturen har slagit till igen i så fall. Mina nya grannar måste tycka att det är spännande med dörrar som kan stängas. Hårt. Det dånar här inne, så man tror att nån ramlar. Barnen använder trapphuset som utökad bostad. De springer upp och ner, sitter och hänger där i timmar varje dag. Och det är lyhört. Deras ytterdörr till lägenheten är ofta vidöppen och föräldrar och barn (ute i trapphuset) vrålar åt varandra. Idag var det dessutom nån slags bön som hördes in hit. Mässande. Tyckte jag hörde Allah.
Så nu är Allah här i huset igen.
Jag blir bara så trött. Eftersom jag är extremt "stresskänslig" (sviter av Utbrändhet) och kroppen reagerar med att vilja "stänga av" när jag stressar, så blir jag så trött av alla ljud. Huvudet utvecklar migrän på nolltid, kroppen värker och jag orkar liksom inte ta itu med någonting För min hjärna "tar ju itu" med alla dessa ljud hela tiden.
Men kan jag inte flytta då? Mm. Jag skulle ha flyttat igår, om det bara hade fallit sig så. Men sambon vill inte ta ett lån själv, och jag får inget lån -eftersom jag pluggar och lånar från CSN. Det går inte att bara hyra första bästa ställe, eftersom det måste finnas plats för hästarna. Antingen stall/ladugård eller vindskydd/möjlighet att bygga ett. Så vi sitter liksom fast.
Tankarna har också smugit upp till Torpet, men när finns bara utedass och dåliga vattenmöjligheter. Men vet DU av någon skogsbarack (kan vara gammal o ful) med WC, så hör av dig till mig. Då flyttar i alla fall jag upp på studs!
Nu ska jag ta och packa en stor påse med dator, mat, tårta och present åt mamma. Ta med hundarna och gå bort till mina föräldrar och vila huvudet från trapphus-terror. Så nu är jag en flykting jag med. Visserligen inte från krig och elände. Men min kropp utgör ett krig mot stress och det är ju krig det med...
Kramisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar